uh

Just nu vill jag kasta in allt kastbart i en vägg, skrika och bara tappa kontrollen över vad som bör sägas, men nej. Vore för dramatiskt, en onödig reaktion, fel reaktion. Jag ska inte ens reagera. Dessutom har jag inget mål i mun, jag kan inte prata som alla andra, men bryr jag mig?

Nej, kanske vill jag inte ha alla de förmågor ni tycks ha. Kanske lockar de mindre än det mesta. Jag vet inte allt det rätta och jag har min egen uppfattning om vad som är fel, men de är det enda jag har att gå på hittils. Jag tar lärdom av det jag tycker verkar vettigt och jag lär mig hela tiden. Snälla, förstör inte det.